Järnvägen är ett tekniskt system som ända sedan sin födelse har varit omgivet av ett stort säkerhetstänkande. En av de inbyggda egenskaperna i järnvägssystemet är den låga friktionen mellan räl och hjul som ger systemet såväl stora konkurrensfördelar i form av hög energieffektivitet som inbyggda risker genom att bromssträckorna blir väldigt långa. På grund av detta har järnvägen utrustats med alltmer sofistikerade säkerhetssystem allt eftersom hastigheterna har höjts och acceptansen för skador och dödsfall har sänkts. I modern tid, inte minst genom införandet av datorstyrda system, har standarder utvecklats inom området.
Ytterligare en av de inbyggda egenskaperna i järnvägssystemet är att man i händelse av detektion av händelser som skulle kunna leda till en farlig situation i de flesta fall har möjlighet att sätta systemet i ett säkert tillstånd genom att tvinga tåget att stanna. (Denna möjlighet saknas exempelvis inom flyget.) Genom detta har järnvägsbranschens fokus vad gäller RAMS fått en tyngdpunkt mot säkerhetsfunktionerna. Säkerhet har ansetts som viktigare än tillgänglighet och de har stundtals betraktats som varandras motpoler – ett stillastående tåg är ett säkert tåg. I takt med att järnvägen får en allt ökad popularitet och utgör en av de viktiga lösningarna i omställningen mot ett mer hållbart samhälle är det hög tid att skifta fokus. Säkerhet inom järnvägen bör betraktas som en sanitetsfaktor, en grundläggande egenskap hos systemet, och ett allt större fokus bör nu läggas på att skapa ett system som kan möta den ökande efterfrågan på inte enbart säkra utan, inte minst, tillförlitliga järnvägstransporter.
Vi kommer i ett antal blogginlägg belysa olika aspekter av RAM-arbetet inom järnväg och titta på hur det kan användas för att skapa både säkra och tillförlitliga system.